|
Torsåkers Fotohistoriska Sällskap |
Har ni information om bilderna klicka på knappen Info och berätta. |
| Simonsbo Allmänt Bild 1:1. På bilden kan
man se det vänstra huset som är "Löv Arvids" och det högra är den lilla
byskolan i Simonsbo. Här på bilden gick landsvägen mellan Byvalla och Stjärnsund alldeles i kanten på Simonsbosjön som ligger till vänster utanför bild, och i en kurva strax hitom det vänstra huset och sedan förbi skolan och vidare mot Stjärnsund. I dag går vägen ungefär där busken står i höger bildkant. I början på 1900-talet, gick barnen i byarna runt omkring i den här skolan, de kom från Lerhyttan, Born, Färjkarlsbo, Dala Åsbo med mera. Bilden är tagen en bit in på 1900-talet. Foto Enok Eriksson. |
| Simonsbo
Allmänt Bild 1:2. Simonsbo skola, med barnen som gick där då uppställda
utanför. Som nummer fem från höger i översta raden står Augusta Sofia
Skoglund född 1892 i Färjkarlsbo, familjen flyttade till Öster Hästbo 1904 och Augusta blev senare gift Eriksson, som nummer åtta i samma rad står Augustas syster Hildur Maria född 1895, hon blev senare gift Vikström i Öster Hästbo. Folkskollärarinnan på bilden är Ida Matilda Hedlund född 1863 i Skara. Bilden är tagen i början på 1900-talet. |
| Simonsbo Allmänt Bild 1:3.
”Löv Arvid” "Löv Arvid", Gustaf Arvid Andersson född 1890. som sitter framför sin stuga med katten var en färgstark person. På bild 1:1 kan man se hans hus där han bodde. På bilden ovan kan man se hans gamla cykel, som han for omkring på, lutad mot väggen. Han berättade historier av det mera fantastiska slaget, om han lade till och överdrev medvetet eller omedvetet är svårt att säga. Han berättade till exempel om älgar han hade sett som var så stora att de inte kunde gå genom skogen som vanliga älgar, de hade så stora kronor så de måste gå på körvägarna som fanns i skogen för att ta sig fram. Rävar hade han också sett som var lika stora som kalvar, sådana historier och liknande berättade han. En bit in på 1900-talet tänkte pojkarna i byarna runt om spela "Löv Arvid" ett riktigt spratt, så att han skulle få något alldeles fantastiskt att berätta om. Mellan grannbyn Lerhyttan och Simonsbo låg Simonsbosjön. I kanten på sjön mot Lerhyttan fanns det en skogbeväxt ås som lutade brant mot sjön, och där uppe på åsen fanns det ett stort stenblock. Pojkarna hade räknat ut att när Arvid satt i sin eka i viken strax nedanför åsen, skulle de smyga dit och få det stora blocket att rulla nedför slänten och rakt ut i sjön. Det var inga yngre pojkar utan vuxna ynglingar. En dag när Arvid satt där och metade smög de dit med spett och hävstänger, de lyckades också få upp det stora blocket ur gropen det låg i, men då var det någon som tappade taget så blocket rullade tillbaka i gropen, efter det misslyckandet fick de inte upp blocket mer, så de måste ge upp. Man kan ju tänka vad som skulle ha hänt om det hade lyckats, med Arvid som lugnt satt och metade, om det hade kommit ett stort stenblock rullande genom skogen och farit i vattnet med ett våldsamt plask, så kanske ekan med Arvid hade farit upp på torra land på andra sidan i Simonsbo. Då hade Arvid haft en riktig historia att berätta om, men utan att veta vad som orsakade händelsen. Hade han sedan fått berätta historien några gånger hade den säkert förvandlats till en fantastisk historia. |